Snavlunda

Snavlunda socken

gränsar i norr till Viby bördiga jordbrukssocken och i öster till Lerbäck vidsträckta socken med dess bergsbruk som etablerades redan på medeltiden. I söder ligger Askersunds socken, som 1643 delades när stadsförsamlingen avskiljdes från landsförsamlingen. I väster ligger Tivedens djupa skogar med Ramundeboda socken, tidigare benämnd Bodarne. Snavlunda socken var en del av Sundbo härad (Askersund, Hammar och Snavlunda socknar samt del av Bodarne socken). Fram till 1639 räknades Sundbo härad till Östergötland, därefter till Närke.

Bebyggelse

Under 1500-talet och början av 1600-talet var Svinnersta den största byn i Snavlunda socken. Där fanns nio gårdar medan kyrkbyn endast hade prästgård och ytterligare tre gårdar. Mellan dem låg Tjälvesta by med 3 – 4 gårdar. Övriga byar - som regel tre gårdar - låg spridda med Tycke (5 gårdar) i norr och Norra Torpa i väster. I socknens skogar var det gott om ensamgårdar. Ungefär hälften av de cirka 350 sockenborna bodde på sådana.

Förbindelser

Den medeltida väg som mellan Askersundsby och Viby ledde genom Snavlunda socknen (”pilgrimsleden” till Nidaros) band samman Svinnersta by, Snavlunda kyrkby och Tycke by. Alla övriga vägar var oansenliga.

En senare förändring för Snavlunda var att landsvägen från Askersund norrut genom Lerbäcks socken efterhand blev viktigare än den parallella äldre vägen genom Snavlunda. Snavlunda kom att ligga vid sidan om allfarvägen.

[Björkå karta in här]

Bergsbruk

Stora förändringar inträffade kring 1600-talets mitt. Holländaren De Geers bergsbruk expanderade från öster och Anders Boij etablerade sina hyttor (masugnar) i väster. Det blev konkurrens om malmen, skogen, vattenkraften och arbetskraften När Anders Boij och hans kompanjon Anders Nilsson 1638 etablerade sig i Snavlunda blev Kårbergs hammare Boijs yttersta utpost mot De Geer. Konkurrenterna lade under sig så många hemman som möjligt. Samtidigt bildade bönderna gruvlag och hyttelag uppmuntrade därtill av staten. Bergmästaren i Nora och landshövdingen i Örebro styrde och reglerade. Lerbäcks bergslag bildades 1639. Askersund gavs stadsrättigheter 1643. Kapplöpningen slutade med att Boij etablerade sig i Bodarna, Snavlunda och Askersund, Louis De Geer i Finspång Godegård, Hammar och Lerbäck. Degernäs och Distorps järngruvor i Snavlunda började brytas 1637 - 1638.

Säterier

Tjälvesta - från webbplatsen bygdeband.se (Benny Gaddes fotoalbum över Svenska gods och gårdar runt Snavlunda)

Parallellt med detta tog säteribildningen (inrättandet av privilegierade adliga storjordbruk)  fart även i Sundbo härad. År 1637 inrättades söder om Askersund vid Ölmesund Oxenstiernas nya sätesgård Stiernsund. I Snavlunda förvandlades Tjälvesta by år 1645 till sätesgård för den nyadlade Nils Stiernflycht. Många bönder fick därigenom nya herrar.

kolryssFörändringar över tiden

 

Förändringarna omkring och i Snavlunda socken ändrade drastiskt levnadsvillkoren på gott och ont. Många bönder blev bergsmän. Nya näringar (de privilegierade bruken, bl a Skyllberg och Snavlunda, och allmogens hyttelag och gruvlag) gav utökade binäringar (kolning och transporter). Detta i förening med befrielse från utskrivningar höjde sannolikt den materiella levnadsstandarden i socknen. Emellertid ökade beroendet av den reglerande statliga överheten och de nya storföretagarna, det vill säga bruksägarna och säteriägarna.

Genom utvecklingen 1630 – 1660 förvandlades Snavlunda från en tämligen oberoende skogssocken med självförsörjande jordbruk och omfattande boskapsskötsel till en socken där binäringarna spelade allt större roll och beroendet av grannsocknarna i form av samverkan med dess storföretagare ökade. Nästa stora förändring - avfolkning genom urbanisering och utvandring till Amerika - kommer vid 1800-talets slut. Torpen och småbruken avfolkades, men i övrigt blev mycket vid det gamla. Askersund och Skyllbergs bruk förblev viktiga arbetsgivare för dem av Snavlunda sockens invånare som inte var jordbrukare.

Einar Lyth

 

I Snavlunda-gruppen

började vi för ett par år sedan med att försöka kartlägga förhållandena i socknen vid 1600-talets början och mitt. Det är nämligen då som de stora förändringarna inträffar: säteribildningen (Tjälvesta) och det plötsligt expanderande bergsbruket: Distorps och Degernäs gruvor, masugnen i Björkå samt Kårbergs hammare. Vi jämförde mantalslängder, jordeböcker och boskapslängder för att klarlägga de ekonomiska ”klasskillnaderna” inom socknen. Vi tänkte oss att dessa ökade i och med att Snavlunda bruk, Tjälvesta säteri och staden Askersund tillkom. Vidare antog vi att Stora nordiska kriget 1700-1721 och den minskade barnadödligheten från 1700-talets mitt skulle sätta sina spår. Vi får väl se, men hittillsvarande resultat visar att en mängd förutfattade meningar måste ändras.

Vi har i materialet mött mindre fattigdom, mindre familjer, färre drängar och pigor, färre utfattiga och större jämlikhet än vi väntat oss. Skillnaden mellan centrum och pereferi, självägande bönder och arrendatorer, husbönder och änkor  visar sig närmast försumbar. Men en jämförelse med grannsocknar måste till, kanske även med någon närbelägen typisk jordbrukssocken som Viby och någon bergsbrukssocken som Godegård.

Vi har försökt få grepp om körslornas och kolningens omfattning genom att söka fakta i Laxå bruks arkiv för att senare jämföra med Lerbäcks socken. Med sådana försök följer behov av att utreda vägsystemet. Vi söker därför spåren efter sedan länge övergivna transportvägar.

Om du vill delta i detta kontakta Einar Lyth, Fogelsby i Ingelsby, lyth@telia.com, 0583-40085. Vi är redan nu ett tiotal personer, några av oss rätt erfarna arkivmänniskor, andra med detaljerad lokalkännedom om ”förr i tiden”, men fler behövs! Välkommen!

 

Stora förändringar inträffade kring 1600-talets mitt. Holländaren De Geers bergsbruk expanderade från öster och Anders Boij etablerade sina hyttor (masugnar) i väster. Det blev konkurrens om malmen, skogen, vattenkraften och arbetskraften När Anders Boij och hans kompanjon Anders Nilsson 1638 etablerade sig i Snavlunda blev Kårbergs hammare Boijs yttersta utpost mot De Geer. Konkurrenterna lade under sig så många hemman som möjligt. Samtidigt bildade bönderna gruvlag och hyttelag uppmuntrade därtill av staten. Bergmästaren i Nora och landshövdingen i Örebro styrde och reglerade. Lerbäcks bergslag bildades 1639. Askersund gavs stadsrättigheter 1643. Kapplöpningen slutade med att Boij etablerade sig i Bodarna, Snavlunda och Askersund, Louis De Geer i Finspång Godegård, Hammar och Lerbäck. Degernäs och Distorps järngruvor i Snavlunda började brytas 1637 - 1638.

  Dokument om Snavlunda
Länkar