Ångbrännerier i Sundbohärad 1873
Varm tack till Arne Lindmark, som givit oss kopia av:
Beskrifning till kartan över Sundbo härad upprättad i
Rikets ekonomiska kartverk 1873.
Ur detta innehållsrika dokument har vi hämtat uppgifter om Ångbrännerier i Sundbo härad 1873.
Hembrännerier för så kallad husbehovsbränning av brännvin var under 1700-talet tidvis tillåten, tidvis förbjuden. Under 1800-talet tillkom ångbrännerier.
- Kan någon av våra läsare ge upplysning om vad ett ångbränneri var, tekniskt sett?
- När uppfanns ångbrännerier?
- När och var kom det första ångbränneriet till våra trakter?
- När lades det sista ner?
- Vad krävdes för att fä bedriva sådan verksamhet?
- Hur stor var årsproduktionen?
- Hur mycket betydde det för en gårds ekonomi att ha ett ångbränneri?
- Till vem sålde man det färdiga brännvinet?
- Är det sant, som ryktet säger, att Snavlundaproduktionen söps upp i Filipstad?
- Känner någon till ytterligare något bränneri i häradet?
Du, som vet svaret på en eller flera av dessa frågor, kontakta gärna Einar Lyth lyth@telia.com eller 0583-40085.
Enligt Beskrifning till kartan över Sundbo härad 1873 fanns i häradet följande ångbrännerier:
Askersunds socken
Endast ett ångbränneri. Detta fanns i Läggesta.
Hammars socken
Två ångbrännerier.
Ett på en av de fem gårdarna i Hammars by.
Ett på Rå Gästgivargård.
Snavlunda socken
Inte mindre än sex ångbrännerier
- Ett i Norra Torpa
- Ett i Tycke
- Tre i Svinnersta by
- Ett i Snavlunda by
- Har det möjligen funnits ännu fler brännerier Snavlunda socken? På Tjälvesta? På Fågelsby?
Av Sundbo härads nio ångbrännerier år 1873 låg sålunda inte mindre än sex(!) i Snavlunda, häradets minsta socken! Varför?
En kulle mellan Björstorp och Venstorp, kallas ännu Brännerikullen. Finns andra ortnamn som påminner om detta? Bengt Willén tror att Läggesta bränneri legat i backen ner mot Gårdsjön. Var de eldfarliga? Krävde de mängder av vatten?
En första koll med Nordisk Familjebok 2:a upplaga band 4 sp 430 ger upplysningen att från början av 1870-talet har högtrycksapparater börjat införas i vilken potatisen utsätts för överhettad vattenånga, främst Henze-kokaren konstruerad 1873, ”som numera knappt saknas i något bränneri.” ”Vid normal potatis är hela operationen avslutad på 70-75 minuter.”
Frågan inställer sig: Låg lilla Snavlunda månne i framkant när det gällde ny bränneriteknik? Eller fanns det äldre ångbränneriapparater än dem som kom 1870-73? Vem i socknen var den förste? Vem var den siste?
Vi, som har ägnat oss åt ångbrännerier under en arbetskväll i april 2010 i Snavlundagruppen inom Sundboprojektet, är: Benny Gadde, Einar Lyth och Lena Malmrot.